Hur allting började...

Jag har ända sedan jag varit liten älskat hästar, och är uppvuxen på en hästgård med massor av hästar omkring mig. Min första ponny hette Nalle Puh som var lika gammal som mig, som mamma köpte när han var 2 år gammal för att hon "tyckte synd om honom" där han stod, snorig och långhårig.
Han var en korsning mellan shettis/russ och hoppade som en liten studsboll, trots sina 112cm så flög han över 115cm när han löshoppades, men var annars en ganska sur liten ponny som skickade av mig var och varannan dag när jag började rida själv... Men det är väl också därifrån jag har fått min envishet kanske :)
Innan han såldes när jag var 11 år gammal hade jag lärt honom skänkelvikning och riktiga galoppfattningar och satt nog kvar på de flesta av hans finurliga bocknings försök ;)
 
När jag fyllde 10 år hittade vi min första tävlingsponny, kallad Westi. En sockersöt liten welshponny som var 133cm hög och 16 år gammal som jag tillsammans med startade mina allra första tävlingar med, och vi blev ett otroligt radarpar! Varje kväll innan tävling bad jag mina föräldrar att köra fram transporten så jag kunde lastträna Westi (trots att han alltid gick rätt in i transporten utan att ens tveka, men jag ville vara heeeeeelt hundra på att han inte skulle banga att gå på transporten, så jag öppnade bakluckan och den främre luckan som fanns fram för att lasta ur, och gick av och på 10 ggr, och Westi knallade så snällt med... In och ut 10ggr...
Efter att Westi hade gått in och ur var jag ju tvungen att tvätta transporten, för den hade ju blivit smutsig.. Så fram med en liten hink med varmt vatten och diskmedel, en sopborste och en tandborste, sen fanns det inte en fläck kvar i transporten och den var i princip kliniskt ren inför tävlingen!
Jag tog alltid med sadel, träns, stövlar, sporrar och allt annat som behövdes bli rent, in i huset och putsade så det blänkte, bettet körde jag i diskmaskinen inför några tävlingar vilket jag tyckte var superbra eftersom det blev så rent, men när min bror fick se det så skällde han ut mig rejält.. Det var tydligen äckligt? Haha!
Det finns så många historier att berätta, om någon vill och intresse finns så får jag dra ihop ett inlägg om allt någon dag när jag har lite tid.. 

Därefter har det kommit och gått många hästar och ponnyer i stallet, både "egna" och tillridnings/utbildnings/tävlingshästar och ponnyer. Min dröm har alltid varit att få jobba med att utbilda och tävla hästar och att bli en duktig tränare eftersom att jag verkligen tycker om att hjälpa andra. Och här är jag idag, efter väldigt mycket slit och arbete så lever jag faktiskt min dröm! Det är fortfarande otroligt mycket arbete och väldigt långa dagar och det är ju inte direkt en dag som jag kommit hem, satt mig på golvet (för att stretcha ryggen) och tittat på tv och somnar där... sittandes, eller att jag somnat på sambons arm och sagt DRIIV, BRAAAA, TÄNK PÅ YTTERSIDAN!! 
Men det är verkligen värt allt slit, hästarna betyder oerhört mycket för mig, och det är just kärleken till hästarna som får mig att verkligen älska mitt arbete.  
 
♥♥♥
 


 
 
 
 
 
1 Emelie:

skriven

Härligt inlägg hade varit kul att höra några fler historier :)

Kommentera här: